Sol, sol, underbara sol
Solen har stekt på oss här nere i mer än en vecka nu. Värmen är beintlig och den bruna färgen i ansiktet lockar sig sakta fram. Förra veckan var tung, mycket att göra och mycket att plugga. Helgen kom som en befrielse med parker och picknickar att avnjuta.
Fredagen var tung men lystes upp av ett samtal hem till min kära syster. Det var skönt men ovant att höra hennes röst igen. Jag fick låna telefonen på Médéric och jag satt ute på en balkong mot en bakgård i solen och pratade med systra mi. Kunde det bli bättre? Jag njöt av varje ord.
Sedan styrdes färden hem och jag stannade där hela kvällen. Det var riktigt mysigt för June gjorde jättegod mat, som vanligt, och så satt vi och pratade och tittade på tv. Vi på sätt och vis firade henne den kvällen, för hon fyllde nämligen år i lördags. Kvällen blev dock inte sen för dagen efter var det uppstigning kl. 8 som gällde. Innan jag tog tåget mot St Lazare ställde jag en chokladpralinask utanför Junes dörr, dyr med hon var värd det! På St Lazare mötte jag upp Lisa och tillsammans tog vi metron till Montmartre. Där vandrade uppåt mellan underbara hus och mysiga vägar till den stora vita kyrkan, Sacre-Coeur. Utsikten var bedårande, dock var det ganska disigt så det blev ingar bra bilder ut över staden. Efter fotografering vandrade vi vidare i solen mot Röda kvarnen. Det var en intressant upplevelse men dock var jag besviken. Jag trodde att kvarnen skulle vara av trä och lite små gammal. Den var av metall och sprillans ny...
Vi tog sikte mot Monceauparken och väl där avnjöt vi vår första picknick i Paris.
Vi stannade i några timmar, solade så gott det gick och åt baguette. Sedan tog vi sats, med hjälp av metron, mot Hôtel du Ville där det kinesiska nyåret skulle firas med hjälp av en karneval. Karnevalen var nog jättefin med inget såg vi. Det var knökfullt med folk och karnevalen gick inte ens förbi oss. Den påhittiga Jenny kom däremot på att om vi sprang bort, runt fontänerna, och kom bakom tåget kunde vi säkert få bilder av de som väntade. Och mycket riktigt, bilder fick vi, dock inte så bra...
När vi ändå var vid Hôtel du Ville tyckte vi att vi skulle gå och hälsa på på crêperiet... Det slutade med att vi tog metron hemåt vid 23.30... Man måste ju börja kalla det stammishak snart, tycker jag i alla fall. det bästa med detta crêperie är att vi aldrig behöver betala något, vi kan bara sitta och prata där, inte beställa någonting. Ett skönt hangout-place helt enkelt.
Väl hemma möttes vi av en ljuvlig chokladbrowniedoft. Den blev bara intensivare när man öppnade dörren. June och hennes ena barnbarn hade bakat chokladkaka och chokladbrownies dagen till ära, till June. Så denna kväll slutade jag och Lisa i vårt lilla lilla kök, knaprandes på fortfarande varma brownies och drickandes te ur skålar. Kunde dagen bli bättre?
Söndagen innebar även den tidig uppstigning. Kl. 8 ringde klockan och kl. 8.40 lämnade jag och Lisa lägenheten och satte av mot bron där vi skulle möta Linnea. Vandringen hade startat. Först satte vi av mot La Defense och passade på att handla all vår picknick på vägen. Väl vid La Defense var det vänster om och nya tag mot l'Arc du Triumph och därifrån till Eiffeltornet. Vi tog fika paus vid Eiffeltornet. Måste erkänna att våra ögon för matmängd inte är de bästa. Vi hade köpt på tok för mycket mat, men allt var tvunget att åka ner. Detta för att vi inte orkade bära på det längre. Vår matmängd gjorde att vi fick ta en liten siesta i solen några timmar för att smälta maten.
När vi tryckt in våra magar med hjälp av huvudmetoden, man lägger sig med huvudet på varandras magar och pressar tillbaka dem medan man sover, fortsatte vandringen. Vi vandrade småvägar ner till Seine och följde denna längs River droite till Grand och Petit Palais. Där gick vi över och fortsatte nere vi vattenbrynet. Det var underbark, vågor som skvallpade mot stenbeläggningen och solen som gassade på oss. Vi kom hela vägen till Louvren innan vi blev omkullsprungna av tröttheten. Metron och bussen till Linnea och gång hem till lägenheten. Kvällen förflöt lugnt och jag somnade väldigt tidigt av utmattning! Vi gick nämligen 2,8mil idag!
Blider kommer upp i ett annat inlägg!
Fredagen var tung men lystes upp av ett samtal hem till min kära syster. Det var skönt men ovant att höra hennes röst igen. Jag fick låna telefonen på Médéric och jag satt ute på en balkong mot en bakgård i solen och pratade med systra mi. Kunde det bli bättre? Jag njöt av varje ord.
Sedan styrdes färden hem och jag stannade där hela kvällen. Det var riktigt mysigt för June gjorde jättegod mat, som vanligt, och så satt vi och pratade och tittade på tv. Vi på sätt och vis firade henne den kvällen, för hon fyllde nämligen år i lördags. Kvällen blev dock inte sen för dagen efter var det uppstigning kl. 8 som gällde. Innan jag tog tåget mot St Lazare ställde jag en chokladpralinask utanför Junes dörr, dyr med hon var värd det! På St Lazare mötte jag upp Lisa och tillsammans tog vi metron till Montmartre. Där vandrade uppåt mellan underbara hus och mysiga vägar till den stora vita kyrkan, Sacre-Coeur. Utsikten var bedårande, dock var det ganska disigt så det blev ingar bra bilder ut över staden. Efter fotografering vandrade vi vidare i solen mot Röda kvarnen. Det var en intressant upplevelse men dock var jag besviken. Jag trodde att kvarnen skulle vara av trä och lite små gammal. Den var av metall och sprillans ny...
Vi tog sikte mot Monceauparken och väl där avnjöt vi vår första picknick i Paris.
Vi stannade i några timmar, solade så gott det gick och åt baguette. Sedan tog vi sats, med hjälp av metron, mot Hôtel du Ville där det kinesiska nyåret skulle firas med hjälp av en karneval. Karnevalen var nog jättefin med inget såg vi. Det var knökfullt med folk och karnevalen gick inte ens förbi oss. Den påhittiga Jenny kom däremot på att om vi sprang bort, runt fontänerna, och kom bakom tåget kunde vi säkert få bilder av de som väntade. Och mycket riktigt, bilder fick vi, dock inte så bra...
När vi ändå var vid Hôtel du Ville tyckte vi att vi skulle gå och hälsa på på crêperiet... Det slutade med att vi tog metron hemåt vid 23.30... Man måste ju börja kalla det stammishak snart, tycker jag i alla fall. det bästa med detta crêperie är att vi aldrig behöver betala något, vi kan bara sitta och prata där, inte beställa någonting. Ett skönt hangout-place helt enkelt.
Väl hemma möttes vi av en ljuvlig chokladbrowniedoft. Den blev bara intensivare när man öppnade dörren. June och hennes ena barnbarn hade bakat chokladkaka och chokladbrownies dagen till ära, till June. Så denna kväll slutade jag och Lisa i vårt lilla lilla kök, knaprandes på fortfarande varma brownies och drickandes te ur skålar. Kunde dagen bli bättre?
Söndagen innebar även den tidig uppstigning. Kl. 8 ringde klockan och kl. 8.40 lämnade jag och Lisa lägenheten och satte av mot bron där vi skulle möta Linnea. Vandringen hade startat. Först satte vi av mot La Defense och passade på att handla all vår picknick på vägen. Väl vid La Defense var det vänster om och nya tag mot l'Arc du Triumph och därifrån till Eiffeltornet. Vi tog fika paus vid Eiffeltornet. Måste erkänna att våra ögon för matmängd inte är de bästa. Vi hade köpt på tok för mycket mat, men allt var tvunget att åka ner. Detta för att vi inte orkade bära på det längre. Vår matmängd gjorde att vi fick ta en liten siesta i solen några timmar för att smälta maten.
När vi tryckt in våra magar med hjälp av huvudmetoden, man lägger sig med huvudet på varandras magar och pressar tillbaka dem medan man sover, fortsatte vandringen. Vi vandrade småvägar ner till Seine och följde denna längs River droite till Grand och Petit Palais. Där gick vi över och fortsatte nere vi vattenbrynet. Det var underbark, vågor som skvallpade mot stenbeläggningen och solen som gassade på oss. Vi kom hela vägen till Louvren innan vi blev omkullsprungna av tröttheten. Metron och bussen till Linnea och gång hem till lägenheten. Kvällen förflöt lugnt och jag somnade väldigt tidigt av utmattning! Vi gick nämligen 2,8mil idag!
Blider kommer upp i ett annat inlägg!
Kommentarer
Trackback
