Så var det slut
Skolavslutningen är färdiggjord. Har sagt hejdå till alla. Betygen ligger i väskan och nu är det bara datorn som ska ner, sedan är jag ready to leave.
6månader, 6månader
Jag kom till CDG som en turist. Vilse i den stora världen med två stora väskor. Jag kom till värdfamiljen som en främling som knappt sa ett ord franska. Jag kom till skolan som en nykomling som hittade sina bästa vänner. Den flickan som åkte från Enbacka Gård tidigt en söndags morgon i januari, hon finns inte kvar. Inte i Paris i alla fall.
Den flicka som lämnar Porte Malliot kl. 4 idag har en stor, mellan och liten väska. Hon pratar franska, kan göra sig förstådd. Hon känner staden och kan bakgatorna. Hon lämnar en skolan och sina bästa vänner. Den flickan kommer inte finnas kvar då hon når Sverige.
Under mitt halvår har jag fikat, shoppat, dansat, pluggat, gråtit och skrattat. Jag har socialiserat, lärt mig franska, varit bitter och glad.
Nu sitter jag snart på bussen ut. Detta blir de sista inlägget i denna blogg. De sista orden.
Tack för allt. Men nu vill jag bara hem!
Sista riktiga dagen
Sista riktiga dagen i skolan
Sista riktiga dagen i Paris
Sista riktiga dagen i värdfamiljen
Sista riktiga dagen med Lisa
Imorgon är det skolavslutning med gemensam lunch i Monceau efter, om vädret tillåter. Sedan måste jag dra mig hem till Bois Colombes för en sista gång och städa klart hela rummet. Det känns konstigt att allt är slut men samtidigt skönt. Jag vill inte vara kvar här längre och då ska jag inte hller vara det. Kl 4 är det avfärd mot Porte Malloit för en sista gång och därifrån tar jag bussen med Emma och Gustav. I samlad trupp tar vi oss till GDG för att checka in och vänta på vårt kära flyg. Jag vet att vi kanske är i lite väl god tid men det är fredagen den 13, något innan den vanliga ruschen i trafiken. Man måste vara på det torra att allt kommer funka.
Allt är packat, handväskan väger tre ton och resväskan 21kg. Bra att det är på det hållet i alla fall. Stolt över att jag lyckats trycka ner vikten, detta tack vare Lisas goda marginal på 55kg vilket ger mig möjligheten att skicka med lite saker med henne. Jag uppskattar henne högt.
Ikväll är sista kvällen i Paris. Jag och Lisa ska till crêperiet oh säga hejdå till pappan, glömde det när jag var där i måndags och jag har lovat honom att säga hejdå. Anar att han kommer gråta en tår. Men Lisa stannar tills på måndag så han har inte förlorat alla sina tre fåglar än, det är bara två som lämnar boet.
Imorgon vid denna tiden är jag på bussen förmodligen. På väg mot flygplatsen. Om 31 timmar är jag hemma igen. Det är nada!
Bilder till föregåegde blogg
En blogg till min Fader
På uppmaning av min fader har jag nu belägrat mig vid skrivbordet med fingrarna pejlandes över tangentbordet. Nej, jag har inte glömt bort min kära lilla blogg, den har bara hamnat underst i listan över viktiga prioriterigar.
Vill ni se?
1. Göra klart alla arbeten
2. Packa
3. Städa/Tvätta
4. Blogga
Alla arbeten blev klart igår kväll och då packade jag efter det. Så de två kan vi stryka. Skönt att nästan kunna stänga sin väska och veta att man har koll på allt. Dock återstår det att städa/tvätta och jag har en gnuggande känsla av att det kommer göras på fredagens eftermiddag då jag har två timmar till förfogande efter skolan och innan avfärden.
Men visst här kommer en blogg. Antagligen kommer den bli superduper lång också som vanligt. Och denna gång ska bloggen tillägnas, inte så chockerande, min praktikupplevelse.
Mamma och pappa har väl informerats och min kära syster mer än hon önskade men ni andra har kanske inte riktigt lika stor koll.
Jag kan ju inleda med att säga att den var superduperbra. Helt himla fantastisk och att jag grät(...) då jag åkte där ifrån.
Om jag ska vara helt ärlig var jag ganska illa ute när jag åkte dit. Mina förväntningar var superhöga och att de skulle uppnås till fullo var ganska osannolikt. Jag anlände med tåget kl. 10 i Clermont d'Oise för att bli upphämtad av Cathrine, Oliviers fru. Alla var på tävling utom några stalltjejer och Oliviers groom som jag skulle jobba med. Så det var bara att studdsa upp på rummet och byta om och hugga in på den första dagen.
(Rummet förresten, Josse hade lovat mig skabbiga, smutsiga hästskötarlägenheter. Jag fick sova i en egen lägenhet i Oliviers hus med eget badrum med dusch och badkar, egen toalett och egen ingång. Jag flög redan då på moln när jag upptäckte det)
Första dagen var ganska lugn. Alla hästar skulle ut på tur för de hade varit på tävling dagen innan. Sedan var det putsning av alla hästarna och där slutade den arbetsdagen.
Innan middagen promenerade jag ner till paddocken, kravlade mig upp på staketet och satt och tittade på fölen som gick och betade på andra sidan.
Tisdag till torsdag var det jobb på listan. Hade mellan fem och sex hästar på min lott varj dag och efter det skulle alla borstas över ordentligt plus de hästar Kristen, groomen, inte orkade borsta. Himlen kan inte vara bättre.
Fredag till söndag spenderades på tävling.
Fredagen höll jag mig vid tävlingsboxarna och fixade i ordning alla djuren. Det gillade inte Kristen för då var ha tvugen att rida fram alla hästarna. Olivier, min arbetsgivare, var nämligen ganska lat. Det han gillade bäst med tävlingar var att han kunde glassa runt i ryttarbaren med ett glas champagne i ena handen och en cigarr i den andra. Han hoppade bara upp på hästarna när han skulle hoppa fram och hoppade av direkt efter banan för att återgå till tältet med en bar. Så lördagen och söndagen red jag fram hästarna till de två sista klasserna åt honom. Väldigt intressant att få befinna sig på en internationell framhoppning och verkligen se hur alla red fram och hoppade fram, plus att jag fick synas ganska mycket.
Fredag kväll firade vi födelsedagen för deras ena dotter, Pauline. Hon hade grillfest och alla som jobbade i stallet och några andra kompisar till henne var där. Olivier som under veckan förbryllat sig över att svenskan inte drack vin till maten så sin chans att få mig på lyran. När jag både nekade champagne, vin, wiskey och vodka blev han riktigt förbryllad. Fast då tog han till fult spel. Min koncentration var inte påmax och när han frågade mig något hörde jag inte riktigt vad han sa, men jag sa ja, precis som min pappa tycker att man ska göra. Och vips så stod det en snaps framför mig. Jag kan ju säga att han var nöjd med sig själv då han lyckats lura mig... Himla skunk
Andra veckan var hårdare än den första men detta gjorde den bara ännu roligare. Fick ta mer ansvar och kom verkligen in i gänget. Jag hittade helt plötsligt lugnet igen. Jag kunde koppla av och lägga bort all stress och oro. Jag hittade mig själv. Det var nog på grund av det som jag verkligen inte ville tillbaka till Paris som för mig just nu står för kaos, oro, stress och missöden. Inte ens för en vecka. Jag saknar Hars så enormt, att bara kunna gå ner på kvälln och sätta sig på staketet vid paddocken och titta på fölen som betar, sover eller leker. Att kunna höra fåglarna sjunga. Att känna doften av fläder. Att kunna slappna av och inte gå i ett moln av kaos hela tiden.
Jag längtar tillbaka.
Men på fredag är jag hemma, hos mina hästar. På lördag flyger jag över sandbanan på Jägers igen och kan titta på mina egna föl på kvällen. Jag kan lukta på min fläder. Höra svenska fåglars sång och ja kan släppa allt igen. Men jag beklagar, det kommer aldrig blisom på Haras.
Praktik
Om ni vill veta hur det går för mig, hör av er till mina föräldrar. Vi ska försöka hålla en regelbunden kontakt, får se hur det går.
Det har hänt en hel massa här nere. Orkar inte ta allt men just nu är det uppåt kan jag meddela. När jag skrivit klart detta inlägg åker datorn ner i väskan som stängs. Sedan är det i säng och upp tidigt imorgon.
Jag kan dra helgen snabbt. Efter några jobbiga dagar då allt bara krasade sönder lyftes jag till molnen av Linnea igen. Detta tack vare konstgjord värme, efter en värmechock var det dags att fika. Sedan fikade vi vidare hela dagen. Pratade och åt socker i mängder. Men det var verkligen det jag behövde, så min ekonomi fick bli som den blev, jag såg det bara som en investering. Efter en lång socker torsdag kom en toppen fredag. Dagen börjades med att springa Paris runt i olika ärenden, skriva ut papper på Mederic och köpa trucs i hästsportaffären etc, och sedan till en lång skoldag. Kvällen spenderades senare på bar med Lisa, Linnea och Linneas pojkvän David, som är galet skön. Lisa sov hos mig och tack vare sprintlopp över först Chatelet och senare St. Lazare hann vi med sista tåget från stationen och vandrade hem väldigt nöjda men trötta från Becon des Bryeeres. Lördagen spenderades i hästaffären bara för att få in stämning liskom och senare på crêperiet. Kvällen spenderades med Linnea och David på en indisk resturang som är toppen och senare med även några andra vänner på en bar. Sov hos Lisa för att kunna gå på marknad på söndags morgonen. Efter marknaden drog vi oss till Auteuil för att titta på fina hinderlopp och fina hästar. Vid 16.30 drog vi oss hemåt, jag för att packa och de andra för att plugga.
Så nu är allt klart. Allt är nere. Det är bara datorn som saknas och den ska åkaner nu.
Hoppas alla får tolv underbara dagar, för mina ska spenderas i himlen.
Lev som du lär
"Att ibland stanna upp kan vara enda möjligheten att orka gå vidare" - Olle Wedholm
"Varje dag i ditt liv är ett blad i din historia" - Arabiskt ordspråk
"Att orka erkänna ett misstag är att tillstå att man blivit klokare" - Johann Kaspar Lavater
Dett är bara några i mängden.
Det bästa citatet just nu är, enligt mig:
"Pengar är som gödsel, de gör nytt bara om de sprids" - Francis Bacon
Jag gillar det. Det betyder inte bara shopping, som man skulle tolka det. Utan även att man ska vara givmild och dela med sig. Vem blir lycklig av en massa pengar?
(Antagligen försöker jag bara lindra mitt samvete över dagens ekonomiska kollaps... Bortförklaring är den bästa förklaringen, ibland.)
Två veckor kvar
Egentligen var tanken att detta inlägg skulle ha en massa vackra bilder från Verailles men jag, slö som jag är, har verkligen inte orkat lägga över bilderna till datorn så ni får klara er.
Som sagt i fradags spenderades hela dagen i Versaille, i trädgården och lite i slottet. Vi tittade på Roslin-utställningen och spegelsalen samt kungen och drottningens lägenheter. Det var så vacket att det inte går att förklara. Det jag anser mest förundransvärt är hur man kan bygga dessa byggnader, hur man kan kunna måla sådana detaljer och hur man kan financiera det.
Trädgrden var underbar och stor. Så stor att jag undrar hur många gånger jag skulle kunna tappa bort mig själv i den. Vädret var på topp och en glass var pricken över i:t då vi satt i solen och tittade på alla som rodde runt på sjön.
Frankrike är underbart på ytan.
Sol, sol, härliga sol
Vill härmed meddela att sommaren har kommit, äntligen, till Paris. Sol, sol och lite mer sol skiner på oss i denna stad. Klänning pryder nu mera kroppen istället för jeans och ulltröja.
Igår träffade jag Anna och c/o. Trevligt värre med både Eifeltorn och glass.
Nu ska jag kasta mig in i engelsk böckerna än en gång inför morgondagens prov.
Ta hand om er och Sverige!
Ångest eller ej
Nu är det lite mindre än sex veckor tills det att jag åker hem. På det ska jag göra slutprov/netionella i sx ämnen tror jag möjligt fem. Jag kommer bli stammis i parkerna med böckerna över näsan och benen bara för att få lite färg på mig. Potentialen finns verkligen, vädret inför veckan verkar bara bli bättre och bätte och värmen ska inte sjunka under 22grader. Jag hoppas att de har like rätt om solen som de har haft om regnet.
Dagen har spenderats med en upplyftande promenad kl. 8 i Paris tysthet. Att en storstad som denna kan sova så lugnt en söndagsmorgon är otroligt. Vi gick vid St. Lazare, folksamlingarnas plats, och det var inte en kotte där. Underbart.
Sedan åkte jag hem, pluggade bakom lås och bom och har endast sett hur blå himlen var och inte fått uppleva den. Men jag ar sett den, genom mitt fönster.
Imorgon börjar allt igen. Fast med mycket mer krav. Men det är bara tre veckor sedan är allt klart, dte är lika bra att satsa järnet nu på sista raksträckan. Sedan kommer det ju lov och vila (ha, tror jag på det själv?)
Mys med qvinnan
31 timmar är gångna med qvinnan som jag inte träffat på åratal känns det som. Och ca 30 timmar kvar tills vi ska skiljas. Det ger 61 timmar non-stop, som även är en godissort, umgåstid. Tiden har spenderats, och kommer spenderas, med film, samtal, skratt och mat. Det är oberoende var vi är, det är alltid något av dessa fyra som är relevanta vid våra sammankomster. Om vi inte pratar skrattar vi, om vi inte skrattar äter vi, om vi inte äter pratar vi allt medan vi helst ser på en film som ska analyseras efteråt. Men det är bara så vi är.
Ikväll kommer även qvinnan Lisa in i bilden och ska hjälpa mig och Linnea att hålla fokus i våra debatter om livet och dess djup. Vi kan spåra ganska mycket i våra samtal och hamna på stigar som leder till lite för svåra ämnen, så därför hyrs Lisa in som en diskutionsledare som kan styra oss tillbaka till huvudleden.
Tårar kommer rinna och ljudeffekter kommer ges då vi ska se tre olika filmer, en med Brad Pitt som man bara gråter till (enligt Linnea) och som man dessutom måste analysera djup efteråt (det är här Lisa kommer in i bilden, hon har dessutom redan sett filmen en gång tidigare så hon har underlag att stödja sig på), Beeing Julia som handlar om passion, basatthet och hämnd (enligt omslaget på dvdn) och Saving Private Ryan som vi bara ska se för att den är så bra. antagligen ska vi även bänka oss framför TV 'n och titta på den nya religonen Desperate Housewives då Linneas värdpappa har omvänt oss till hans stora förtret, eftersom vi endast kommer med kommentarer och ljudefftekter (linnea flikar in: naaaw, ååååh, SWEEET!) som han anser vara ganska störande.
En kväll att minnas.
(MIIIIIIH -Linnea flikar in Jenny ligger i sängen, leker flygplan och äter chips för hon har saltbrist. *PUSS*)
Helgen
Hela vekan har varit underbar, sol varje dag och det har varit en mardöm att vara tvungen att sitta i skolbänken istället för att ligga i en park.
Men i fredags tog vi oss till Tulerierna på lunchen för vi skulle ändå till Musée d'Orsay. Låg på gräset och lapade sol.
Lördagen var ännu bättre, då spenderades nästan hela eftermiddagen i Tulerierna på gärset med en Häagen-Daze i handen. Det enda ngativa som kom ur det var ett illrött ansikte och lite brända punkter på kroppen. Vid fyra drog vi oss hemmåt, var och en åt varsitt håll. Vi sammanstrålade på Tramstationen Surenes-Longchamps. Där mötte vi även Caroline och Johanna och tillsammans besegrade vi backarna på vägen hem till Caroline. Väl hemma hos henne gjode vi en jättegod tapasmiddag och spenderade kvällen i solen och värmen.
Söndagsmorgonen börjades med en frukost de Luxe, pannkakor och scones. Vad säger ni om det? Sedan blev det snabb marsh till Longchamps för att titta på riktigt fina hästar. Det var stordag, varmt och just under sådanna förhållanden är Longchamps det bästa stället.
Idag vandrade vi längs Canal St Martin och korsade oss ner till Opran och hamnade på Strbucks. Där slogs läxböckerna upp och med en frappiciono i handen uträttades myket läxa under 4timmar.
Nu sitter jag hemma igen och väntar på en middag som luktar hela vägen in på rummet, ljuvlig doft lovar jag!
Imorgon kommer mer nyheter.
Hoppas att vädret är bra för här regnar det just nu ochär kallt. Vilket det typ ska göra hela lovet. Lika bra för min hud.
Imorgon är det Rat Race genom Paris, för Ben&Jerry's glassbarerna har friglass-dag och det betyder gratis provsmakning av alla nya sommar smaker!
Ciao tills imorgon. Då kommer det bilder så loppet genom Paris och lite bilder från idag.
De kommande veckorna
Det som kallas lov kommer endast ägnas åt att plugga in 3 kapitel matte samt resten av boken då det är nationella proven veckan efter lovet. Skolan i Sverige och i Frankrike har inte synkat alls uten alla från Lund har missat 3kapitel, såklart de viktigaste också. Så nu har jag 204 sidor matte att plugga in under lovet. Detta gör att min planerade tripp till Chantilly kommer bli så mycket inställd. Jag har inte tid till lyxen att vara utanför staden. Sedan har jag ju idrottsarbetet jag måste skriva på lovet också, det ska vara inne på måndagen efter lovet.
Tyvärr önskar jag att jag bara kunde skylla på mig själv och min planering. Men jag hade planerat in att jobba in idrottsarbetet för länge sedan men det har inte hunnits. Alla ämnen kräver så mycket tid och alla lärare kräver så mycket koncentration på just deras ämne. Man hinner inte med, veckorna susar fram och helgerna försvinner i farten.
Veckan efter lovet har jag 3prov på 4 dagar var av två är nationella i engelska. Veckan efter det är det fyra prov, ett nationellt i matte, två nationella i engelska och ett nationellt i franska. Veckan innan praktiken (alltså tredje veckan efter lovet) har jag prov varje dag. Måndagen och tisdagen är det nationella i franska, onsdagen slutprovet i geografi som jag måste sätta MVG på annars blir det bara Vg i betyg, torsdagen är det nationella i franska en gång till och på fredagen är det slutprovet i FFK, som man också måste ha MVG i annars förlorar jag 150p.
Utöver detta kommer läxor i alla andra ämnen samt minst 2stora inlämningar.
Är det bara jag, eller är det mycket?
Foto från helgen
Le Haras de Villier
Chantilly:
Fredag:
Chantilly:
Lördag:
St. Cloud
En helg med en styck Forsberg
Träffade stormen själv utanför Avis på CDG och hittade en bil. Sedan var jag kartläsare av högsta klass vilken gjorde att vi susade till stallet fort som attingens. Väl vid stallet, min praoplats, hoppade vi ur bilen och joggade några runder på gården för att senare susa in i Clemont (?) för att hinna förtära en sandwich innan däcken rullade till Chantilly.
I Chantilly gav sig stormen vänligheten att låta mig ta foto av slottet innan jag var tvungen att hoppa in i bilen igen för att vi skulle kunna susa iväg till nästa sevärdhet. Och runt for vi må jag lova. Alla stall som var fina skulle fotoas och tekniken med att rulla ner rutan istället för att hoppa ut ur bilen uppfanns.
Då denna sightseen är ganska effektiv tog Chantilly slut lite för fort så vi behövde en plan. Så in for jag i en Tobac för att se om det var löp på TV, och jo visst var det de! Så till Longchamps for vi och tittade på tre löp innan stormen frös och ville lämna tillbaka bilen. Så tillbaka till CDG for vi, inte så fort denna gång dock för det var kö.
Sedan tog vi en Roissy-buss in till Opran där stormen kom på hur mycket han behövde en café. Så in på ett brasserie for vi. Nästan lika fort som vi for in for vi ut för stormen kom på att det är kallt i Paris just nu. Så en ny skjorta och jacka skulle hittas. Dock avstrydes detta av en måltid i BoisColombes.
Nästa dag började där den förra slutade, vid matbordet. När frukosten var avklarad för vi iväg, tillbaka till Paris för att leta ridaffär. Vi hanmade på SSP istället och pratade en lång stund, för att vara stormen, men hastigt och lustigt hoppade vi ner för trapporna och började leta efter rätt gata. Vi hittade den, entrade den och gick ut från den. Nästa anhalt på resan mot dagens slut var Garde du Nord. Att stå i kö har aldrig varit en hitt för stormar så när man var tvungen att köa till kassan för att få biljetter gick jorden nästan under. Men lyckliga med biljetter i hand hoppade vi på tåget som tog oss till Chantilly.
Språngmarch till Hippodromet gjorde susen och stormen kunde till och med sitta ner 1 ½klass på tävlingen. Men energin kom tillbaka och allt som kunde hejda honom var ännu en språngmarch. Tågresan blev lugn och skön.
Ut till BoisColombes igen, men vinden började mojna. Så iväg till kinaresturangen på hörnet för energiintag men inget kunde rädda honom, han drag sig tillbaka till havs för att samla kraft över natten.
Ännu en ny dag stod på glänt och nattens ro hade gett honom energi att fortsätta trippen i Paris. Frukost var nödvändig och sedan tog vi tåget till St. Lazare för att ta oss tillbaka till ridaffären. Lokalsinnet är inte stormens bästa egenskap längre och tyvärr märktes det. För vi skulle ta sträckan St. Lazare-Av. Fiendland (?) till fots. Vi hamnade vid Madeleinekyrkan när han var färdig med oss, så jag fick styra upp det och till slut joggade vi till affären. Efter shopping var stormen Per-Ola på humör och tog sats med all kraft mot St Cloud för att titta pågalopphästar som auktionerades ut. Här stannade han tills vi sa adjö och jag överlämnade honom i säkra händer på väg mot CDG, ännu en gång.
Tack för en händelserik helg pappa. Jag är slutkörd.
Biler kommer, men nu ska jag äta kvällsmat. Klart slut!
ParisParisParis
I lördags var jag ute på stan med Lisa på förmiddagen och gick i affärer. Det blev lite shopping, men i och med att pappa är här nästa kan jag ju inte shoppa då och därför kan jag shoppa nu, visst är det en bra bortförklaring?!
Som sagt shopping, ett par byxor en klänning och en mysig hoodie. Hjälpte Lisa till fynd så nu har båda bra kläder att ta på sig.
Sedan åkte jag hem och Linnea kom till mig. Pratade och fixade oss till utgång. Sedan åkte vi till en indisk resturang och firad Johannas 18årsdag. Blev rätt så sent så vi sov ut ordentligt på söndagen. Den spenderades sedan till plugg för regnet öste ner utanför fönstret.
Nästa vecka kommer innehålla mycket plugg fram till torsdagen, då kommer pappa och så ska vi ta bilen ut till stallet och hälsa på. Sedan ska vi tillbaka till Staden och se vad som händer därnäst.
Vi ses snart pappa.
